När jag började närma mej det undre kompostgallret började det röra sej en bit bort och en liten råtta hoppade upp. Då jag är modig som en järv (eller djärv som en... mods?) och lill-råttan inte sprang bort smög jag fram och klöv den med skyffeln. Glad i hågen grävde jag bort det sista av slaskjorden från gallret och drog de åt sidan och blottlade ett råttbo! I gången på väg in i kvisthögen (varifrån lill-råttan hade hoppat) såg man ryggen av pappa-råtta och ytterligare en fet svans, nu var jag längre varken järv eller mods utan förstenad i skräckblandad feghet. Inte så att jag är speciellt rädd för råttor egentligen men är dom fler än en och i sin naturliga miljö så förvandlas jag lätt till Nils Karlsson Pyssling.
När Pappa-Råttan sakta masade sej in i sin hög började jag, på en skyffel plus arm -längds avstånd, hugga in i kvisthögen varpå de feta vuxenråttorna började flyga upp och iväg en efter en i samlad flykt. Jag kan som liten tröst (för mej) konstatera att Gizmo gjorde sitt jobb och nerlade minst en av bjässarna.
Nu måste jag lägga mej ner och svimma en stund!
Andras kommentarer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar