Igår var vi till staden på loppisrunda, dvs Bettans bod, Emmaus, Cirkeln, Antikvariat Pierre och för egen del Skivbörsen. Tanken var att lilla v skulle sitta lydigt i sin stol medan pappa tittade på skivor men skivbutiker kan tydligen få det att krypa i skinnet på barn i alla åldrar och jag fick lydigt gå ut igen.
Det fick mej att tänka på vad som var "Skivbörsen" för mej när jag var liten, alltså den där butiken där ens föräldrar är i eeeeevigheter trots att klockorna stannar och annat tråkigt. Och när jag då funderar vidare tror jag bestämt att jag aldrig sett min far i en butik så då måste jag tänka på tråkiga stunder med min mamma och då blir nog svaret Janséns stuvbod.
Där inne kunde tiden verkligen konsten att stå stilla! Det är något så fundamentalt tråkigt med tyger att jag inte förstår hur någon kan stå ut. Kanske borde man återbesöka stuvboden (som jag dock tror är stängd sen länge) för att i ett terapeutiskt syfte möta min egen ångest? Å andra sidan hade de en ganska trevlig leksakslåda att sysselsätta sej med så det blev väl aldrig så mycket till ångest.
Annat är det med skivbörsen inga leksaker bara kakel och skivor, skivor, skivor. Fast har man rätt inställning kan man roa sej även där, Challe konstaterade nöjt att lilla o var den förste på väldigt länge som bemödat sej bläddra igenom Gary Moores soloskivor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar